Postat i: Bergslagsleden
Igår avslutade A sin vandring efter 2 dagar. Hon gick drygt 3 mil och det tycker jag var tufft jobbat – Applåd till henne!
Vi gick först 4 km fram till Gillersklack där vi rastade en stund på gräset.
Sista biten dit gick upp, upp, uppför och var rätt tröttande. Men fram kom vi.
Då var jag först.
Sedan mot nästa stopp vid Olovssjön var P långt före och A och jag gick flämtandes sista vägen över en lång spångbro längs järnvägen och glodde på ödlor och annat grodigt som rörde sig under de stundtals nedfallna brädorna.
Väl framme hade P redan hunnit bada och vi var inte sena på det heller, särskilt inte A som flög i med kläder och allt och låg sedan och guppade i det sköna vattnet en stund.
Detta hade vi längtat efter…
A hade vid det här läget redan ringt efter hämthjälp så några kilometer längre fram kom de räddande änglarna och undsatte den utmattade vandraren och jag fick packa om och bli ett par kilo tyngre med maten som sällskapet hade lagrat åt mig dessa första dygn.
Å andra sidan återfick jag nu även mina utlånade vandringskäppar 
P och jag vandrade i alla fall vidare till Djäkens bygge där vi slog läger istället för att fortsätta upp för en brant backe. Det hade vi sannerligen inte lust med just då…
På denna plats låg en badplats med ungdomar och barnfamiljer, men lite avskilt intill ett vindskydd slog vi upp våra tält och hade sedan tillgång till riktiga toaletter.
Sådant är lyx när det väl händer
Vi fick sällskap vid tälten av en glad man med Systembolagskasse som trugade i P två öl och en 7jäkla snaps som P under ett obevakat ögonblick hällde ut på gräset. Hoppas det inte dog…
Denna dags etapp slutade i alla fall på 17 km.
Idag har det – förutom den första sega uppförsbacken… – varit en hiskelig bergochdalbana.
Först rastade vi vid Stjärnfors som hade ett litet trevligt fik som inte hade öppnat när vi kom men som efter ett telefonsamtal tog emot oss en kvart innan.
Det var taxamt med kaffe och glass med trevliga människor.
Vi tog tillfället i akt att även här utnyttja äkta WC.
Längs leden står det ofta WC på små skjul som innehåller torrdass. Jag vet inte riktigt hur de tolkat bokstäverna…
Ps nyinköpta vattenrenare har gått sönder och naturligtvis är vi törstigare än någonsin idag. Vi måste lösa detta på något vis för vi har verkligen ingen lust att släpa på flera liter vatten extra med tanke på allt annat vi bär på.
Högsta punkten idag var på 381 meter där det fanns ett utsiktstorn.
Det låter ju inte så vidare värst högt, men med dryga 20 kilo på ryggen så kändes det som Kilimanjaro (säger bara någon som aldrig varit där…) i alla fall.
Där höll vi båda på att storkna. Hade det inte varit för vattenbrist så hade vi baske mig slagit läger i tornet för natten…
Två höjder till så var vi till slut framme vid Rasbackstjärn där det blev ytterligare ett bad med kläder på. Smart att tvätta allt samtidigt lixom. Eller så var det möjligen så att jag helt enkelt inte orkade klä av mig…
Det blev 17 km även denna dag.
Och jag måste säga att jag är snopen över stigarnas “oframkomlighet”". Det gäller verkligen att se sig noga för var man sätter fötterna någonstans.
Det är kanske inte undra på att jag känner mig så matt efter så korta dagsmarscher.
Kommentera än så länge
Lämna en kommentar
